Allmänt om beständighet

Beständighet inom området brandskyddat trä är ett ofta förbisett område. Det är lätt att gå i fällan att bara titta på de initiala egenskaperna och glömma bort vad som händer när väder och vind får härja fritt på exempelvis en fasad.

Det är helt enkelt så att det är en stor skillnad på produkt och produkt när det kommer till beständighet. Ett jämförande exempel från kläder som de flesta känner till är en mörk tröja med dålig infärgning och bristfällig fiber. Den kan klara sig bra inomhus innan den tvättas men redan efter en dag i solen, eller vid första tvätten, märks tydliga tråkiga spår efter ett oönskat slitage.

På motsvarande sätt är det med brandskyddat trä. Det gäller att välja rätt produkt efter ändamål. Produkter delas enligt EN 16755 in i tre olika DRF-klasser (Durability of Reaction to Fire):

INT-1 = Permanent användning inomhus.
INT-2 = Permanent användning inomhus och i väderskyddad miljö samt högre och skiftande omgivande fuktkvot än normalt inomhusklimat t.ex. vindsutrymmen, kallförråd.
EXT = Permanent användning i exteriör miljö såsom träfasad med verifierade beständiga brandtekniska egenskaper.

Konsekvenser av felaktiga val i olika DRF-klasser

EXT är den tuffaste DRF-klassen där produkterna ska tåla permanent användning i exteriör miljö som exempelvis på fasader. Ett av de vanligaste misstagen i denna klass är att man bara tittar på de brandtekniska egenskaperna i nyskick och glömmer bort att beakta det tuffa klimat som regn, uv, temperaturskillnader och vind orsakar.

Resultatet kan i värsta fall bli förödande - dels genom att brandskyddsbeständigheten försämras i otillåten takt, dels att vackra träfasader får en förstörd estetik. Detta kan resultera i enorma kostnader för involverade aktörer.

EXT-klassning omfattar brandprov där ingående parameter jämförs med utgående parameter och avvikelsen inte får överstiga 20 %. Kravet gäller alla typer av behandlingar och resultaten från provning kan inte kopplas mot EN13501-1, EN13823 i egenskap som mätvärdet THR.

Bild: Bilden visar en fasad där en för ändamålet ej godkänd brandimpregnering använts och där aktuell fasadfärg inte har de nödvändiga egenskaper som krävs för att säkerställa väderskyddad miljö för brandimpregneringsmedlet.

INT 1 är den minst krävande av DRF-klasserna och avser permanent användning inomhus. Vanliga fallgropar inom denna tillämpning är att utsätta träpanelen för en behandling där brandskyddsfärg och impregneringen har negativa hygroskopiska egenskaper som bl.a. kan bidra till mögelpåväxt.

INT 1-klassning omfattar inte brandprovning av materialet men är en förutsättning för att kunna klassificera EXT-klass.

Bild: Bilden visar ammoniumimpregnering som lösts upp och genererar näring för mögelpåväxt.

INT 2 är en tuffare klass än INT 1 och avser permanent användning inomhus och i väderskyddad miljö samt högre och skiftande omgivande fuktkvot än normalt inomhusklimat t.ex. vindsutrymmen, kallförråd m.m. Ett vanligt problem inom denna klass är att produkten inte klarar växlande klimat. Fuktangreppen som kan uppstå kan resultera i mögelbildning, färgsläpp och urlakning. Detta kan orsaka hälsoproblem om mögelsporer sprids i fastigheten och dessutom orsaka mycket stora saneringskostnader.

INT 2 klassning omfattar inte brandprovning av materialet men är en förutsättning för att kunna klassificera EXT klass.

Bild: Bilden visar hur brandimpregnering migrerar ut från träpanelen på grund av omgivande klimat.